Ockhams rakkniv: den enklaste förklaringen är oftast den rätta

Ockhams rakkniv är ett sätt att fatta logiska beslut. Den säger att om vi har två olika förklaringar till samma fenomen, ska vi föredra den enklare.

Rakkniven är uppkallad efter den engelske filosofen och teologen William av Ockham, som levde på 1300-talet. William av Ockham formulerade själv principen på flera olika sätt, men mest känd blev formuleringen ”entiteter ska inte mångfaldigas utöver vad som är nödvändigt”, som kommer från den irländske filosofen John Punch.

Vad Ockhams rakkniv säger

Föreställ dig att något har hänt i din kommun. Säg att någon har bränt upp en stubbe på torget. Polisen tar sig an fallet med sin vanliga iver och gärningsmannen grips inom några timmar. I rätten berättar tre vittnen att de såg gärningsmannen tända eld på stubben. Ett barn har till och med filmat honom och lagt ut filmen på TikTok. Gärningsmannens fru bekräftar dessutom att han inte var hemma vid tidpunkten för branden, utan hade gått någonstans. Fallet verkade vara helt klart.

Gärningsmannen, låt oss kalla honom Oscar, försvarade sig dock med ett ovanligt argument — han hävdade att det inte var han som gjorde det, utan en dubbelgångare, hans klon, som den onde demonen Pazuzu hade skapat i ett försök att förslava mänskligheten, och att branden i stubben var den första fasen i demonens onda plan.

”Bevisa att det inte är så”, sa Oscar självsäkert.

Du förstår nog redan vad problemet är. Det är omöjligt att bevisa att det inte finns någon dubbelgångare och inte heller någon demon Pazuzu. Rent teoretiskt kan det faktiskt ha hänt att demonen Pazuzu steg upp någonstans ifrån och skapade en dubbelgångare till Oscar, som tände eld på en stubbe i Göteborg, alltså i din kommun, och sedan försvann igen. Man kan helt enkelt inte utesluta det till hundra procent. Hur ska domaren då avgöra saken?

Då kan domaren använda Ockhams rakkniv. Den säger att om vi har två olika förklaringar som förklarar ett fenomen lika bra, ska vi använda den enklare förklaringen. I vårt fall är det mycket enklare att tänka sig att Oscar ljuger och har bränt upp stubben än att en mystisk demon har stigit upp ur helvetet.

Egentligen har vi dessutom inte bara två olika förklaringar. Oscar kan komma med oändligt många andra: stubben brändes av änglar som också förtrollade alla vittnen, stubben brann i själva verket aldrig, det är bara en kollektiv hallucination, eller så har någon helt enkelt mutat alla vittnen och förfalskat videoinspelningen, och så vidare. Den enklaste förklaringen är ändå att Oscar helt enkelt tände eld på den.

Vad Ockhams rakkniv inte säger

Ockhams rakkniv säger dock inte att vi har valt rätt! Det kan faktiskt ha hänt att någon mutade alla vittnen eller att änglar sjönk ner från himlen till jorden. Det vet vi inte. Ockhams rakkniv hjälper oss bara att avgöra vilken förklaring som har störst sannolikhet. Om domaren inte använde Ockhams rakkniv skulle varje brottsling gå fri från rättegången som en oskyldig människa — eftersom var och en av dem kunde hitta på sin egen historia med sin egen demon Pazuzu, som egentligen inte går att motbevisa.

Vi kan därför också definiera Ockhams rakkniv utifrån hur svårt det är att motbevisa en förklaring av ett fenomen. Har vi två förklaringar till ett fenomen väljer vi hellre den som är lättare att motbevisa. Det finns många sätt att motbevisa att Oscar är den verkliga gärningsmannen. Till exempel kan någon ha sett honom på andra sidan staden. Eller så kan kameror ha fångat honom där. Eller så kan man ha hittat en bensindunk med någon annans fingeravtryck på platsen. Och så vidare. Hur skulle vi motbevisa att demonen Pazuzu har stigit ner på jorden? Ja, det är svårt. Eftersom det är praktiskt taget omöjligt att motbevisa föredrar vi förklaringen att Oscar gjorde det, eftersom den är mycket lättare att motbevisa och ändå har ingen motbevisat den.

Ju svårare en förklaring är att motbevisa, desto mer komplicerad är den och desto mindre sannolik är den.

Ockhams rakkniv inom vetenskapen

Rakkniven används förstås flitigt inom vetenskapen, där vi måste tillämpa den hela tiden. Varför faller till exempel saker mot marken? Vi kan antingen skriva det på gravitationens konto, eller så kan vi säga att så fort du släpper ett föremål kommer osynliga flygande dvärgar farande och börjar knuffa föremålet tills det landar på marken.

Då kan vi tillämpa Ockhams rakkniv och säga att det snarare är gravitationen än dvärgarna.

Det enklare är inte alltid det rätta

Kropparnas rörelse beskrivs av två grundläggande teorier: Newtons rörelselagar och Albert Einsteins relativitetsteori. Newtons rörelselagar lär man sig på gymnasiet, medan relativitetsteorin är mycket, mycket mer komplicerad. Enligt Ockhams rakkniv skulle vi nu kasta bort Einsteins relativitetsteori och i fortsättningen hålla oss till Newtons lagar.

Så är det inte, och det har en enkel förklaring. De två teorierna förklarar nämligen inte fenomenen i naturen lika bra. Relativitetsteorin beskriver rörelsen i vårt universum mycket mer exakt. Ju närmare ett föremåls hastighet kommer ljusets hastighet, desto mer felaktiga blir Newtons rörelselagar. För vanliga hastigheter på jorden räcker Newtons lagar gott och väl, men så fort du vill beräkna satelliters rörelse runt jorden behöver du relativitetsteorin, som visserligen är en storleksordning mer komplicerad men också mycket mer exakt. Om till exempel GPS-systemet bara använde Newtons rörelselagar skulle din GPS snart visa din position flera kilometer från där du faktiskt är.

Därför går det inte att använda Ockhams rakkniv här, eftersom relativitetsteorin visserligen är mer komplicerad men också mer exakt. De beskriver alltså inte ett fenomen lika bra. Einsteins teori beskriver det mycket bättre. Det är som att jämföra ett armbandsur med de atomur som forskare använder. Visst är atomur mycket mer komplicerade, men de är också mycket mer exakta. De beskriver alltså inte samma fenomen lika bra, och därför kan vi inte tillämpa Ockhams rakkniv.