Faktorisering av polynom
Ett polynom kan faktoriseras, alltså skrivas som en produkt av polynom. Tänk dig att vi har polynomet
Konstanten n anger polynomets grad, alltså den högsta exponenten som finns i polynomet och som inte har koefficienten noll. Som exempel har polynomet x3 − 4x2 − 5x graden 3. Alla andra exponenter är antingen lägre (exponenterna 2 och 1) eller har koefficienten noll. Nu kan vi säga att om vi hittar något nollställe k till vårt polynom gäller det att det finns ett annat polynom Qn − 1(x) som har en grad lägre och att
Det låter krångligt, men det säger faktiskt att när vi känner till ett nollställe till polynomet Pn(x) kan vi hitta ett annat polynom Qn − 1(x) som ger det ursprungliga polynomet Pn(x) när vi multiplicerar det med uttrycket (x − k), och polynomet Qn − 1(x) har en grad lägre än polynomet Pn(x). Om vi tittar på vårt polynom P3(x) = x3 − 4x2 − 5x ser vi att ett av polynomets nollställen är talet k1 = 0 (eftersom hela uttrycket blir noll när vi sätter in noll för x i polynomet). Alltså måste det finnas ett polynom Q2(x) sådant att
Här har vi det enkelt, eftersom x − 0 förstås är lika med x, och vi får alltså ekvationen:
Det räcker att bryta ut x ur det ursprungliga polynomet P3(x), så får vi vårt nya polynom Q2(x):
Det är den första faktoriseringen av polynomet. Det ursprungliga polynomet x3 − 4x2 − 5x kunde vi skriva som produkten av (x − 0) och x2 − 4x − 5, som är ett polynom av lägre grad. Det här polynomet x2 − 4x − 5 kan vi dock faktorisera ytterligare. När vi löser andragradsekvationen
ser vi att ekvationens rötter är talen k2 = 5 och k3 = −1. Vi borde alltså kunna hitta ett polynom Q1(x) sådant att
Att ta reda på polynomet Q1(x) är inte helt enkelt, men vi kan till exempel ta hjälp av polynomdivision. Då får vi fram att det sökta polynomet är Q1(x) = x + 1, så vi kan skriva
Hela det ursprungliga polynomet P3(x) är lika med:
När vi faktoriserar hela polynomet på det här sättet kan vi läsa av alla nollställen direkt. Om någon av faktorerna i produkten är lika med noll är hela uttrycket lika med noll. Därför framgår det av skrivsättet att polynomets nollställen är precis talen k1 = 0, k2 = 5 och k3 = −1.
Kapitel: Polynom, Polynomdivision, Nollställen till polynom, Faktorisering av polynom