✖

Trigonometriska olikheter

En trigonometrisk olikhet ser ut som en trigonometrisk ekvation, fast med <, >, ≤ eller ≥ i stället för likhetstecknet. Ta till exempel den här:

sin⁡x>12

Vi söker alla x för vilka sinus är större än en halv. En del av jobbet har vi redan gjort. Ekvationen sin⁡x=12 löste vi i artikeln om trigonometriska ekvationer, och på ett varv fick vi två lösningar: π6 och 5π6. De två talen fungerar som gränser. Någonstans mellan dem är sinus större än en halv, på andra ställen mindre. Det återstår att ta reda på var.

På enhetscirkeln

Enklast ser vi det på enhetscirkeln. Sinus för en vinkel är y-koordinaten för punkten på cirkeln, så olikheten sin⁡x>12 frågar egentligen: vilka punkter på cirkeln ligger ovanför linjen y=12?

Punkterna på enhetscirkeln ovanför linjen y = \frac{1}{2} bildar den röda bågen

Den blå linjen skär cirkeln i två punkter som motsvarar vinklarna π6 och 5π6. Ovanför linjen ligger bara den röda bågen mellan dem. Så länge det rörliga vinkelbenet vrids moturs från π6 till 5π6 är sinus större än en halv. Så fort den lämnar bågen faller sinus under det värdet.

Ändpunkterna hör inte till lösningen, därför är de ofyllda ringar i figuren. I dem är sinus exakt lika med 12, och vi vill ha strikt större. På ett varv får vi alltså det öppna intervallet

]π6,5π6[.

Men sinus är en periodisk funktion med perioden 2π: efter varje helt varv upprepas allt. Därför lägger vi till 2kπ till båda ändarna och får resultatet

x∈]π6+2kπ,5π6+2kπ[,

där k ∈ ℤ. För k = 0 är det bågen i figuren, för k = 1 samma båge förskjuten ett varv, alltså intervallet ]13π6,17π6[. Lösningen består av oändligt många intervall, som ligger på avståndet 2π från varandra.

För säkerhets skull kontrollerar vi det. Prova x=π2, som ligger i intervallet. Det gäller att sin⁡π2=1, och ett är verkligen större än en halv. Däremot ligger x = π inte i intervallet, och sin π = 0, vilket inte är större än en halv. Resultatet stämmer alltså.

Intervall över noll

Nu tar vi cosinus:

cos⁡x>12

Cosinus är x-koordinaten för punkten på cirkeln, så vi söker punkter till höger om den lodräta linjen som skär den vågräta axeln i punkten 12. Ekvationen cos⁡x=12 har på det första varvet också två lösningar, π3 och 5π3 (π3 är 60° enligt de exakta värdena, och 5π3 är den spegelbildliga punkten under x-axeln). Bågen till höger om linjen börjar nere i punkten 5π3, går förbi noll och slutar uppe i punkten π3.

Och här är frestelsen stor att skriva

]5π3,π3[.

Det är en fälla. Den vänstra ändpunkten måste vara mindre än den högra, men 5π3 är större än π3. Ett sådant intervall är tomt, det finns inget tal som samtidigt är större än 5π3 och mindre än π3.

Det är lätt att rätta till. I stället för 5π3 tar vi samma punkt på cirkeln ett varv bakåt:

5π3−2π=−π3.

Vinkeln −π3 pekar på samma ställe på cirkeln som 5π3, vi kommer bara dit genom att vrida medurs. Nu är den vänstra ändpunkten mindre än den högra, och resultatet blir

x∈]−π3+2kπ,π3+2kπ[,

där k ∈ ℤ. Det syns också bra på grafen till cosinus:

Grafen till funktionen \cos x och linjen y = \frac{1}{2}, med rött de delar där \cos x > \frac{1}{2}

Den röda delen kring noll motsvarar precis intervallet för k = 0. Delen till höger, som börjar i 5π3, är dess kopia för k = 1, alltså ]5π3,7π3[. Även det är ett korrekt sätt att skriva det, bara med ett annat k. Fel blir det först när ändpunkterna byter plats.

Tangens

Sista exemplet:

tan⁡x≥1

Tangens är lika med ett för x=π4. På varje gren av grafen växer tangens hela tiden, så för något större x är tangens större än ett. Men den växer bara till π2, där den skenar iväg mot oändligheten, och efter den börjar den om från minus oändligheten. På en gren av grafen uppfyller alltså allt från π4 till π2 olikheten.

Här görs det vanligen två fel. Det första gäller perioden. Tangens upprepar sig inte efter 2π som sinus, utan redan efter π. Den som av gammal vana lägger till 2kπ missar hälften av lösningarna, till exempel x=5π4, där tangens också är lika med ett.

Det andra felet lurar vid den högra ändpunkten. Den vänstra ändpunkten π4 hör till lösningen, eftersom olikheten inte är strikt och tan⁡π4=1 uppfyller den. Den högra ändpunkten π2 hör däremot aldrig till lösningen, inte ens för en icke-strikt olikhet. Tangens är där inte definierad, så den kan varken vara större än eller lika med ett. Det vore ett fel att skriva det slutna intervallet [π4,π2] bara för att det står ≥ i uppgiften.

Rätt blir alltså

x∈[π4+kπ,π2+kπ[,

där k ∈ ℤ. Som kontroll sätter vi in x=π3, som ligger i intervallet för k = 0. Det gäller att tan⁡π3=3≈1,73, vilket är mer än ett.