Rotekvationer
En rotekvation är en ekvation där den obekanta gömmer sig under en kvadratrot. Namnet kommer av att det finns kvadratrötter i den, och ur dem kommer ofta irrationella tal. Till exempel den här:
Vi blir av med rottecknet genom att kvadrera hela ekvationen. Kvadreringen och kvadratroten tar ut varandra, eftersom
För säkerhets skull gör vi också en kontroll: vi sätter in resultatet separat i vänsterledet (VL) och separat i högerledet (HL) av den ursprungliga ekvationen och jämför dem.
Vi fick VL = HL, det stämmer. Den här insättningen ser ut som överdriven noggrannhet, men för rotekvationer hör den till uträkningen lika mycket som själva kvadreringen; utan den har du inget resultat. Hela metoden ryms i fyra steg: isolera rotuttrycket, kvadrera ekvationen, lös det som blir kvar och gör till sist en kontroll.
Varför kontrollen är obligatorisk
Kvadrering är inte en ekvivalent omformning. Av att två tal är lika följer visserligen att deras kvadrater är lika, men åt andra hållet fungerar det inte: 3 ≠ − 3 och ändå är 32 = (−3)2 = 9. Genom kvadreringen kan det därför uppstå en ekvation med fler lösningar än den ursprungliga. Titta på ekvationen
Vi kvadrerar båda sidor och flyttar allt till ena sidan:
Vi har fått en andragradsekvation. Den faktoriseras till (x − 2)(x + 1) = 0, så rötterna är x = 2 och x = −1. Nu är det dags för kontrollen, först med tvåan:
Båda leden är lika, VL = HL, så tvåan är en lösning. Och minus ett?
I vänsterledet fick vi ett, i högerledet minus ett, så VL ≠ HL. Minus ett är ingen lösning, trots att uträkningen ärligt gav oss det. Ekvationen har den enda lösningen x = 2.
Var kom den falska roten ifrån? Det syns bäst i en figur. Ekvationens vänsterled är funktionen
Streckad i grått är funktionen
Figuren visar ytterligare en sak: båda kvadratrötterna, den röda och den grå, börjar först vid x = −2. Under rottecknet får det inte stå ett negativt tal, så ekvationen är meningsfull bara för x ≥ − 2. Den falska roten minus ett ligger i det här intervallet, så villkoret fångar den inte. Den kommer fram först vid kontrollen.
Isolera rotuttrycket först
Vi tar oss an nästa ekvation
Det är väldigt frestande att kvadrera vänsterledet direkt, med trean. Men kvadraten av en summa räknas inte term för term, (a + b)2 = a2 + 2ab + b2, så vi skulle få
och rottecknet skulle fortfarande ligga på lur i ekvationen, bara i en fulare form. Därför isolerar vi först rotuttrycket på ena sidan och kvadrerar först sedan:
Högerledet kvadrerade vi med samma formel, (x − 3)2 = x2 − 6x + 9. Andragradsekvationen faktoriseras till (x − 6)(x − 2) = 0 med rötterna x = 6 och x = 2. Kontrollen börjar vi med sexan:
Det gäller att VL = HL, sexan stämmer. Nu tvåan:
Fyra är inte två, VL ≠ HL. Fällan igen. Lösningen är bara x = 6.
Varför föll tvåan igenom i kontrollen? När vi hade isolerat rotuttrycket fick vi
Ibland släpper kontrollen inte igenom något. Ekvationen
Två kvadratrötter
Så fort det finns två kvadratrötter i ekvationen räcker en kvadrering oftast inte. Metoden är ändå densamma: isolera rotuttrycket, kvadrera, och om det blir en kvadratrot kvar upprepar vi hela varvet. Vi provar den här ekvationen
Båda kvadratrötterna går inte att isolera samtidigt, så vi flyttar åtminstone
Till höger kvadrerade vi återigen ett binom, så där dök den mittersta termen
Vi kvadrerade två gånger, så kontrollen behövs här dubbelt så mycket:
VL = HL, det stämmer, ekvationen har lösningen x = 4.