✖

Rationell funktion

En linjär bråkfunktion (en enkel rationell funktion) är en funktion som har en linjär funktion både i täljaren och i nämnaren:

y=ax+bcx+d

Den allra enklaste linjära bråkfunktionen är y=kx. Kanske känner du igen den från grundskolan som omvänd proportionalitet. Från Göteborg till Kungsbacka är det ungefär 30 kilometer. Om du åker 30 km/h är du framme efter en timme, med 60 km/h efter en halvtimme, och på cykel med 15 km/h kommer du fram efter två timmar. Dubbelt så hög hastighet, hälften så lång tid. Restiden i timmar är alltså

t=30v,

där v är hastigheten i kilometer per timme. Och det är precis funktionen y=kx med k = 30.

Grafen till en linjär bråkfunktion är en hyperbel, och dessutom en rektangulär sådan, alltså med asymptoter som är vinkelräta mot varandra. Jämfört med figurerna i den artikeln är den dessutom vriden så att den inte närmar sig två korsande sneda linjer utan en vågrät och en lodrät. Så här ser till exempel grafen till funktionen y=x−1x−2 ut, asymptoterna är de blå streckade linjerna x = 2 och y = 1:

Grafen till funktionen y=\frac{x-1}{x-2} med asymptoterna x=2 och y=1

Till uttrycket hör ytterligare två villkor, c ≠ 0 och ad − bc ≠ 0. Om c = 0 skulle det inte finnas något x i nämnaren och vi skulle få en vanlig linjär funktion. Om ad − bc = 0 är i stället täljaren en multipel av nämnaren, bråket förkortas och kvar blir en konstant funktion.

Funktionen k genom x

Vi börjar med funktionen y=kx. Vi får inte sätta in noll för x, eftersom division med noll inte är definierad, och definitionsmängden är därför Df = ℝ ∖ {0}. Noll får vi inte heller som resultat, ett bråk med en täljare som inte är noll kan aldrig vara noll. Därför är också värdemängden Vf = ℝ ∖ {0}.

Vi prövar att sätta in några tal i funktionen y=2x. För x = 1 får vi y = 2, för x = 2 får vi y = 1 och för x = 4 bara y=12. Ju större x, desto närmare ligger grafen x-axeln, utan att någonsin röra den. Och ju närmare noll x ligger, desto större blir y: för x=110 får vi y = 20. Grafen skjuter alltså uppåt längs y-axeln. För negativa x är det samma sak, fast med motsatt tecken.

Grafen till funktionen y=\frac{2}{x} (rött) och y=-\frac{2}{x} (blått)

Den röda kurvan i figuren hör till funktionen y=2x, den blå till funktionen y=−2x. De orangea punkterna motsvarar de värden vi nyss räknade ut. Hur hyperbelns grenar ligger avgörs av tecknet på talet k:

  • för k>0 ligger hyperbelns grenar i första och tredje kvadranten,
  • för k<0 ligger de i andra och fjärde kvadranten.

Axlarna x och y, som grafen närmar sig, kallas asymptoter.

Nu en fälla som nästan alla går i. Funktionen y=2x är väl avtagande? Varje röd gren för sig avtar visserligen. Men vi prövar x1 = −1 och x2 = 1. Det gäller att x1<x2, och ändå är f(−1) = −2 mindre än f(1) = 2. Funktionen är alltså inte strängt avtagande på hela Df, utan strängt avtagande var för sig på intervallet ]−∞, 0[ och på intervallet ]0, +∞[. Den som skriver att den är avtagande på ℝ ∖ {0} har fel.

Förskjuten graf och omskrivning av den allmänna formen

Grafen till funktionen y=kx kan vi förskjuta på samma sätt som parabeln för en andragradsfunktion. Funktionen

y=kx−m+n

har samma graf som y=kx, bara förskjuten m enheter åt höger och n enheter uppåt. Se upp med tecknet: i nämnaren står x − m, så kx−3 förskjuts tre steg åt höger, inte åt vänster. Asymptoterna förskjuts tillsammans med grafen, så de är inte längre axlarna utan linjerna x = m och y = n. Den lodräta asymptoten ligger där nämnaren är noll. När x närmar sig talet m blir nämnaren pytteliten och bråket enormt, så grafen rusar uppåt eller nedåt. Den vågräta asymptoten ligger där funktionsvärdena hamnar när x ligger långt från noll, åt både positivt och negativt håll. Bråket kx−m är då nästan noll och kvar blir bara n.

En funktion på den allmänna formen y=ax+bcx+d är dock oftast inte skriven på det här sättet. Vi visar hur man skriver om funktionen

y=2x+1x−1.

I nämnaren står x − 1, så vi försöker få fram samma uttryck i täljaren. Två gånger x − 1 är 2x − 2, och för att få täljaren 2x + 1 måste vi addera ytterligare tre:

2x+1=2⋅(x−1)+3

Vi sätter in i bråket:

y=2⋅(x−1)+3x−1

Vi delar upp bråket i en summa av två:

y=2⋅(x−1)x−1+3x−1

I det första bråket förkortar vi x − 1:

y=2+3x−1

Du kommer fram till samma resultat med polynomdivision: (2x + 1):(x − 1) blir 2 med resten 3. Ur resultatet kan vi lätt läsa av m = 1, n = 2 och k = 3. Asymptoterna är linjerna x = 1 och y = 2. Eftersom k är positivt ligger grenarna i förhållande till asymptoterna uppe till höger och nere till vänster, ungefär som för y=2x.

Definitionsmängden ser vi på nämnaren, som inte får vara noll, alltså x ≠ 1. Värdet 2 antar funktionen däremot aldrig, eftersom bråket 3x−1 inte kan vara noll:

Df=R∖{1},Vf=R∖{2}

Återstår skärningspunkterna med axlarna. I skärningspunkten med x-axeln är y = 0, och ett bråk är noll bara om täljaren är noll:

2x+1=0/−12x=−1/:2x=−12

Skärningspunkten med y-axeln hittar vi genom att sätta in noll för x:

y=2⋅0+10−1=1−1=−1

Grafen skär x-axeln i punkten (−12,0) och y-axeln i punkten (0, −1). Båda skärningspunkterna är orangea i figuren, asymptoterna är grå och streckade:

Grafen till funktionen y=\frac{2x+1}{x-1} med asymptoterna x=1 och y=2

Lägg märke till att skärningspunkten med y-axeln också går att få ur den omskrivna formen: 2+30−1=2−3=−1. Det stämmer.