Diskriminanten
Diskriminanten är ett uttryck som hjälper oss att beräkna lösningarna till en allmän andragradsekvation, eller att avgöra om ekvationen har lösningar och hur många.
Formel och grundläggande samband
Först repeterar vi andragradsekvationens allmänna form:
där a, b och c är reella tal. Diskriminanten, som vi betecknar D (det är uttrycket under rottecknet i lösningsformeln), beräknar vi så här:
Exempel: vi har andragradsekvationen 3x2 + 5x − 7 = 0. För den gäller a = 3, b = 5, c = −7. Diskriminanten beräknar vi så här:
Resultatet är alltså 109. Vad säger det här talet oss? Om diskriminanten är…
- positiv har ekvationen två olika reella rötter,
- noll har ekvationen två lika reella rötter (en dubbelrot),
- negativ saknar ekvationen reella lösningar. Däremot har den lösningar över de komplexa talen.
Så beräknar du rötterna till en andragradsekvation
Med hjälp av diskriminanten kan vi beräkna rötterna direkt. Formeln för rötterna lyder:
där D är diskriminanten. Hela formeln med diskriminanten utskriven ser ut så här:
Vi provar formeln och beräknar rötterna till andragradsekvationen x2 + 7x + 12 = 0. Först beräknar vi diskriminanten:
Diskriminanten blev positiv, så ekvationen har två olika reella rötter. Vi beräknar den första roten. Först adderar vi kvadratroten ur diskriminanten, i nästa steg subtraherar vi den:
Den första roten blev −3. Den andra roten beräknar vi genom att subtrahera kvadratroten:
Nu har vi båda rötterna till ekvationen, x1 = −3 och x2 = −4.
För att klara det här arbetssättet måste du kunna bestämma värdena på a, b och c rätt. Hur du gör det beskrevs i den första artikeln om andragradsekvationer.
Och vad betyder lösningen grafiskt, hur syns den i grafen? Om vi ritar grafen till funktionen i ekvationens vänsterled ser vi att grafen till den här andragradsfunktionen skär x-axeln i två punkter — i x1 = −3 och x2 = −4.
Diskriminanten är noll
Om diskriminanten blir noll betyder det att ekvationen har en lösning, men bara en; eller rättare sagt två, men de är lika. Exempel: lös ekvationen x2 − 10x + 25 = 0. Vi beräknar diskriminanten:
Roten beräknar vi på samma sätt som i förra avsnittet, med formeln. Men eftersom diskriminanten är noll försvinner plus/minus kvadratroten ur D ur formeln, för vi skulle addera/subtrahera noll.
Vi fick en dubbelrot, x = 5. Vad betyder det grafiskt? Att grafen till funktionen tangerar x-axeln i exakt en punkt, i sin minimipunkt.
Negativ diskriminant
Om diskriminanten blir negativ saknar andragradsekvationen reella lösningar. Vi kan lösa ekvationen över de komplexa talen, men det kommer först i nästa artikel. Som exempel provar vi att lösa den här andragradsekvationen: x2 + x + 1 = 0. Diskriminanten:
Andragradsekvationen saknar alltså reella lösningar. Du kan själv kontrollera det — polynomet x2 + x + 1 är positivt för alla reella tal. Om du till exempel sätter in 1 i stället för x får du: 1 + 1 + 1 = 3. Om x = −1 har vi 1 − 1 + 1 = 1. Om x = 0 har vi 0 + 0 + 1 = 1. Och så vidare för andra tal. Du kan också titta på grafen till funktionen y = x2 + x + 1, den skär aldrig x-axeln.
Vietas formler
Vi vet redan hur man beräknar lösningarna till en andragradsekvation. Men vilket samband finns mellan dem? Vi provar att addera båda lösningarna x1 och x2:
Om vi adderar rötterna till andragradsekvationen ax2 + bx + c = 0 får vi kvoten −b/a. Vad händer om vi multiplicerar rötterna?
Om vi multiplicerar rötterna får vi alltså talet c/a. Det här är Vietas formler (rotsatsen). Här är de samlade en gång till:
Lägg märke till att det alltid står a i bråkets nämnare. Ett specialfall är andragradsekvationen där a = 1. Då kan vi skriva Vietas formler så här:
Det kan vi utnyttja när vi söker lösningar till andragradsekvationer. I stället för att göra den besvärliga beräkningen av diskriminanten kan vi se om vi kan hitta sådana tal x1 och x2 att sambanden ovan gäller. Exempel: hitta lösningarna till ekvationen x2 + 8x + 15 = 0. Det gäller att a = 1, så vi kan använda den enklare formen av Vietas formler. Vi söker tal x1 och x2 så att följande gäller:
Om vi begränsar oss till heltal har vi totalt fyra möjligheter att få produkten 15:
Nu ska summan av talen i vänsterledet bli −8. Bara ett enda par ger den summan, nämligen −3 och −5. De här talen är alltså lösningar till andragradsekvationen. Vi kan prova att sätta in dem i ekvationen, det ska bli noll:
Det stämmer. Om du känner till rötterna kan du också skriva ekvationen i en mer lättläst form. Om x1 och x2 är rötter till ekvationen ax2 + bx + c = 0 och a = 1, kan du skriva om ekvationen till formen
Den förra ekvationen kan vi alltså skriva om till:
Kapitel: Andragradsekvationer, Diskriminanten, Andragradsekvation med parameter, Andragradsekvationer med komplexa tal